.

förstår inte vart tiden tar vägen? ibland skrämmer det mig. Hittade denna bild jag tog med min dåliga mobilkamera för lite mer än ett år sedan och då slog det mig hur fort tiden går. På bara en dag kan allt turn into something different än vad man är van vid. Att ändra sin vardag som den  är nog en av dom konstigaste sakerna man kan göra.  Det du hade igår eller det du gjorde igår finns nu endast i ditt huvud, som minnen - inget du kan ta tillbaka eller uppleva igen. Okej, saker som åka karuseller eller känna smaken av polkagrisar kan du uppleva igen - men ni förstår vad jag menar. man kan ibland känna att man kanske inte tar vara på tiden som man borde.  Va de tex värt att tjaffsa med mamma om den där grejen? (något kan trots allt hända när man minst anar de)  Varför sa jag inte till den där personen oftare hur mycket jag älskade/uppskattade den? varför gav jag upp mina drömmar? varför studerade jag inte? det är några av dom vanligaste tankarna tror jag.. Som tex skolan, hur värt är de tex att skolka bort sin framtid? jag menar alla skolkar väl någon gång. Men sånna som bara hänger hela dagarna i skolan och får gå om år om och om igen eller kanske till och med hoppar av. Och när jag säger att man går och och om igen så syftar jag inte på dom som tex haft det tufft och inte orkat skolan pga speciella anledningar eller dom som inte hittat sin "grej" eller vad man ska säga. Jag är själv ingen as bra elev, även fast jag önskade det. Jag beundrar verkligen ni som dom "coola" kallar plugghästar, det är endå ni som blir något i slutändan. Hur som helst, livet har sina halleluljah moments samtidigt som de finns dom mindre bra stunderna. Folk ljuger,bedrar - vänner,pojkvänner/flickvänner. Men en sak är upp till dig, vart går din gräns och hur mycket skit tänker du ta? ska man förlåta och tro på det igen? hur kan man hata en person samtidigt man bryr sig om den? alla har säkert haft sina gräl, bråk osv med olika personer. Men det är upp till en själv att bestämma vad man vill göra utav situaionen. Ibland kan jag tycka jag är ett riktigt jävla pucko som förlåtit vissa människor för vad dom gjort, men då är det verkligen någon som betyder mycket för mig. Förlåtit är väl fel ord, man förlåter väl aldrg för de som dom gjort men att man kan starta om på nytt? vissa saker är helt klart oförlåtliga, jag har haft ett  sånt fall men en stor del av mig sa att jag bara ville krama om personen och finnas där samtidigt jag hatade den personen. Jag valde mitt beslut och man får se vad det leder till. Det är lätt att utesluta personer som va "någon" men det är inte lätt att utesluta någon som betydde mycket för en - hur idiotiska dom än varit.. Man får tuppjuck på sig själv för man fattar inte varför man gör som man gör, men man får väl ibland lyssna på sin inre röst och ge det ett försök...

nu måste jag sluta skriva, annars slutar jag aldrig. hur som helst ett väldigt lärorikt år, med mycket av allt - både gott och ont. Runt denna tid så började jag även få kontakt med dig igen, vilket har varit det bästa jag någonsin kunnat önskat. Det var verkligen jätte tomt utan dig under dom där åren du inte fanns där och nu vill jag göra det bästa för att ta igen det jag missat. ( Vill bara säga GRATTIS till er som orkade läsa hela inlägget, vilket inte var många tror jag)